I dag har vi på Andra Sidan varit på en husrensning som i sig gick precis som den skulle. Sandybell fick den tidigare hyresgästen att gå vidare till andra sidan och den äldre dam som nu bor i lägenheten kan förhoppningsvis känna sig tryggare i sitt eget hem. Men för mig kom dagens husrensning att handla om något betydligt större än själva uppdraget.
Den blev på många sätt ett uppvaknande.
Från administratör till nyfiken på det mediala
Som många av er säkert vet är det Sandybell som är medium hos oss på Andra Sidan. Min roll har framför allt varit att sköta allt runt omkring verksamheten – administration, produkter, hemsida, bokföring och bokningar. Jag har funnits med på resan, men det har varit Sandybell som stått för det mediala arbetet.
Det kanske därför kan låta lite märkligt att just jag skriver det här inlägget.
För jag har faktiskt inte alltid varit särskilt öppen för det mediala. Tvärtom.
För bara fyra–fem år sedan trodde jag i princip inte alls på att andevärlden existerade. Jag såg snarare medium som människor som på olika sätt kunde lura eller påverka människor att tro på saker som inte var verkliga. Jag tror faktiskt att det är få personer som varit mer skeptiska till det mediala än vad jag själv var.
Samtidigt har jag genom åren upplevt vissa saker som jag aldrig riktigt kunnat förklara.
Det som fick mig att börja tro
Min syn på det mediala började egentligen förändras när Sandybell utbildade sig till medium. Jag fick då höra sådant hon förmedlade under sina övningar och insåg att det faktiskt stämde. Det handlade inte om vaga formuleringar eller saker som vem som helst hade kunnat känna igen sig i, utan om detaljer och specifika uppgifter som omöjligt gick att gissa sig till. Det var sådant som bara klienten och personen på andra sidan kunde känna till. Det var nog första gången jag på riktigt började tänka att det kanske faktiskt finns något i det här som jag tidigare inte hade förstått.
Jag har berättat mer om just denna del i denna artikel som jag skrev när denna hemsida nyligen hade blivit till.
De första upplevelserna
För flera år sedan följde jag med på en husrensning. Under själva rensningen kände jag en tydlig tyngd i huvudet och upplevde att luften blev tung och svår att andas. Det var inte en känsla jag hade förväntat mig och jag minns fortfarande hur påtagligt det var.
Efter att rensningen var klar förändrades känslan. Det blev svalare och luften kändes betydligt lättare att andas.
Ungefär under samma period besökte jag även Alborgen utanför Gävle. Där fick jag en liknande upplevelse med tyngd och huvudvärk som sedan försvann när jag lämnade platsen.
Jag tolkade dock inte detta som att jag själv skulle ha någon starkare medial förmåga. För mig handlade det snarare om att jag kanske var känslig för olika energier eller miljöer. Det var inga tydliga upplevelser av röster, syner eller något annat som jag direkt förknippade med medialitet.
Sedan hände något som förändrade mycket.
En svår period som förändrade mig
De senaste månaderna har varit en väldigt svår period i mitt liv. Jag har gått igenom mycket tunga känslor och haft många dagar som varit riktigt jobbiga. Samtidigt har den här perioden fått mig att börja arbeta mycket mer med mig själv än jag någonsin gjort tidigare.
Jag har börjat analysera mina känslor, mina tankar och mina reaktioner. Jag har försökt förstå varför jag under olika perioder i livet har känt som jag gjort och varför jag har reagerat på vissa situationer på det sätt jag gjort. Genom det arbetet har jag fått många nya insikter om mig själv och också hittat verktyg för att hantera saker på ett annat sätt.
Det är svårt att beskriva exakt vad som har förändrats, men jag känner själv att jag inte är samma person som jag var tidigare.
Och samtidigt som den här inre förändringen har pågått har jag börjat uppleva saker som jag aldrig upplevt tidigare i mitt liv.
Rösten från hallen och den lilla flickans skratt
Det kanske mest påtagliga har varit ljud och röster som jag inte kunnat hitta någon naturlig förklaring till.
Vid ett tillfälle på kvällen hörde jag plötsligt en liten flicka skratta. Det var ett högt och väldigt tydligt skratt, och min spontana uppfattning var att det lät som en flicka på ungefär sju år.
Problemet var bara att det inte fanns någon sådan flicka i min bostad. Bara en två-årig son som sov i det rummet skrattet kom ifrån.
Några dagar senare inträffade något annat. Det var mitt på dagen och jag hörde plötsligt en röst från hallen som tydligt sa:
”Tja!”
Det märkliga var att rösten tillhör någon som jag känner väldigt väl och som faktiskt skulle komma till mig den dagen. Men hon hade inte kommit ännu. Det skulle dröja ungefär en timme innan hon faktiskt kom.
Jag är fullt medveten om att människor kan höra fel. Hjärnan kan tolka ljud på märkliga sätt och det finns säkerligen många möjliga naturliga förklaringar till sådant man upplever.
Men just de här två händelserna var så tydliga att jag själv omöjligt kan avfärda dem som att jag bara råkade höra fel.
Och för någon som tidigare varit så skeptisk som jag är det en ganska omvälvande insikt.
Så kom dagens husrensning
Det är mot den bakgrunden som dagens husrensning blev så speciell för mig.
Medan Sandybell gick runt i lägenheten och arbetade satt jag tillsammans med klienterna vid köksbordet. Jag började då känna igen den känsla jag upplevt under husrensningen flera år tidigare.
Det blev en tydlig tyngd i huvudet och luften kändes tung, nästan som om det var svårare att andas ordentligt. Jag kände dessutom lätta rysningar längs ryggraden.
Jag berättade för klienterna vad jag upplevde. Det som gjorde situationen särskilt intressant var att de kunde bekräfta att de själva kände liknande saker.
När själva rensningen var klar förändrades känslan igen.
Det blev svalare och luften upplevdes plötsligt som lättare att andas. Precis samma typ av förändring som jag upplevde under husrensningen för flera år sedan.
Jag berättade även då för klienterna vad jag kände, och även den här gången bekräftade de att de själva upplevde samma förändring.
För mig blev det en väldigt stark upplevelse.
Jag kan naturligtvis inte säga exakt vad det var jag kände eller varifrån det kom. Men när jag lägger ihop dagens händelse med mina tidigare upplevelser och det jag upplevt hemma under de senaste månaderna börjar jag för första gången på allvar fundera på om jag faktiskt kan ha mediala sidor som jag tidigare inte varit medveten om eller av olika skäl inte kunnat nå.
Tarot väcker också något inom mig
Parallellt med allt detta har jag börjat lägga tarot allt mer. Jag känner en stark dragning till tarot och tycker att det är otroligt intressant att utforska.
Vid flera tillfällen har saker som jag fått till mig genom tarot känts väldigt träffande i förhållande till sådant som senare har hänt. Det har naturligtvis gjort mig ännu mer nyfiken på vad tarot kan vara och hur långt man faktiskt kan utveckla sin förmåga att tolka korten och det man får till sig.
Just nu vet jag inte om jag själv vill gå hela vägen till att bli ett medium. Det är framför allt tarot som lockar mig mest just nu.
Samtidigt tror jag att tarot kan bli ännu djupare om man också utvecklar sin förmåga att känna in och eventuellt få kontakt med andevärlden. Därför är jag nyfiken på att se vad som händer om jag börjar utforska även den sidan mer.
Jag har ingen färdig plan och jag känner inget behov av att bestämma vart det ska leda. Framtiden får helt enkelt utvisa hur långt jag kan komma och vad jag själv vill göra med det.
För första gången känner jag i alla fall en genuin nyfikenhet på andevärlden och en vilja att själv uppleva och förstå mer.
Från att inte tro alls – till att vilja veta mer
Det kanske mest fascinerande med allt detta är egentligen min egen utgångspunkt.
Det här kommer från en person som för fyra–fem år sedan inte trodde ett dugg på att andevärlden ens fanns. Jag var inte bara tveksam – jag var direkt skeptisk. Jag hade svårt att förstå hur någon kunde tro på att ett medium kunde få kontakt med människor som gått bort.
I dag sitter jag i en helt annan situation.
Jag säger inte att jag har alla svar. Jag säger inte heller att varje oförklarlig upplevelse automatiskt måste ha en andlig förklaring. Men jag har gått från att avfärda det mediala till att vara genuint nyfiken på om det faktiskt finns något där som jag själv kan uppleva och utveckla.
Och kanske är det just där man måste börja.
Inte med att man måste tro.
Utan med att man vågar vara öppen nog för att undersöka.
Till dig som inte tror på det mediala
Det är också därför jag skulle önska att fler människor som är skeptiska till det mediala någon gång faktiskt provade att träffa ett medium med ett öppet sinne.
Det betyder inte att man måste lämna sin kritiska förmåga hemma. Man behöver inte bestämma sig på förhand för att allt som sägs måste vara sant. Men man kan ge sig själv möjligheten att uppleva något utan att redan innan ha bestämt vad upplevelsen måste betyda.
Vi har haft flera personer som varit skeptiska till det mediala som klienter hos oss. En av dem var en man som kom tillsammans med sina tre systrar till en gruppseans. Systrarna trodde på det mediala, medan mannen själv inte gjorde det.
Under seansen blev han väldigt berörd och grät. Efteråt förändrades hans syn på det mediala totalt och han berättade att han numera tror på det.
För mig är det ett fint exempel på varför man ibland behöver uppleva något själv innan man kan veta vad man egentligen ska tro på.
När sorgen lämnar frågor efter sig
Det mediala handlar dessutom inte bara om nyfikenhet eller spännande upplevelser. För många människor handlar det framför allt om sorg.
När någon man älskar går bort kan det lämna efter sig en mängd frågor som aldrig fick några svar. Man kan sakna personen, undra om de fortfarande finns nära och önska att man kunde få säga en sak till eller höra något från dem.
För den som tror på andevärlden kan ett möte med ett medium ge en upplevelse av tröst, närhet och klarhet i en situation där sorgen annars kan kännas väldigt ensam.
Tänk att kunna få vägledning eller ett budskap som kommer från någon man älskat och saknar.
För mig är det en av de finaste delarna med det mediala.
Och det är också en av anledningarna till att jag önskar att fler människor som inte tror på detta åtminstone vågar ge det en chans. För tänk om det finns något där som du inte riktigt kan förklara?
Kanske är det här bara början
Dagens husrensning blev något mycket mer för mig än bara ännu en dag på jobbet.
Den fick mig att stanna upp och fundera över min egen resa.
Jag har gått från att vara en person som knappt trodde på andevärlden till att själv börja undra om jag har mediala sidor. Jag har börjat lägga tarot, jag har upplevt saker som jag inte kan förklara och jag känner för första gången en stark nyfikenhet på att utforska vad som faktiskt finns där.
Jag vet fortfarande inte vart det leder.
Kanske stannar min resa vid tarot. Kanske utvecklas mina mediala sidor mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. Kanske kommer jag en dag att vilja arbeta mer aktivt med det själv.
Det får framtiden utvisa.
Men efter dagens husrensning känner jag något som jag aldrig tidigare känt inför det mediala:
Jag vill veta mer.
Och kanske är det just det som är mitt eget uppvaknande.
Är du själv skeptisk till det mediala, eller känner du någon som är det?
Dela gärna den här artikeln med dem och uppmuntra dem att någon gång prova att träffa ett medium med ett öppet sinne.
Man behöver inte börja med att tro.
Man kan börja med att vara nyfiken.
Vill du boka in någon av våra tjänster?
Vi har ett antal olika tjänster och även utbildningar som alla kan bokas via vår sida på bokadirekt.se. Där sker bokning smidigt och tryggt, precis som du bokar en hårfrisör eller massage.
Lämna ett svar